yvonne-birds

Arter från vänster till höger: Tajgasångare, Skärfläcka, Kentsk tärna, Tofsvipa, Rödhake

Mitt stora fritidsnöje och min mindfulness är fågelskådning. Jag började kanske redan som liten då jag tillbringade mycket tid ute i skogen, bara genom att vara och ta in djuren. Från de minsta krypen till de större. Men det första riktiga skådarintresset kom på 1980-talet när fjällvandring var mitt högsta nöje. I fjällvärlden kom fåglarna oerhört nära och jag blev nyfiken att veta vad jag såg och hörde. Kikaren blev en viktig följeslagare på fjällvandringen och jag gick med i Stockholms Ornitologiska förening StOF, följde med på arrangerade utflykter och resor. Då blev jag inte helt inbiten, efter cirka fem år tog andra intressen överhanden.

Sen skulle det dröja många år innan längtan kom tillbaka så starkt att jag började om med skådningen igen. Jag jobbade alldeles för mycket och jag var ute i skog och mark alldeles för lite. Så kom jag ihåg skådarvärlden och att jag tyckte det var roligt. Sagt och gjort, 2011 började jag skåda igen på allvar. 2014 gick jag med i Club 300, en rikstäckande förening för fågelskådare vars intresse bland allt annat är att se och få kunskap om sällsynta fåglar i Sverige. I maj 2017 valdes jag till ordförande, första kvinnan på posten. Genom Club300:s larmsystem Bird Alarm missas inga rariteter och det ger skådningen en extra dimension och att åka på drag när det kommer en riktig sällsynt fågel till Sverige. Det är både spännande och roligt. Självklart samåker vi på dragen.

Som ordförande har jag drivit igenom att Club300 deltar i Biologiska mångfaldens dag och vi har skapat en krysslista för den dagen.

Det bästa är nog ändå att uppleva naturen genom att vara ute strax innan solen går upp, gärna längst ute på udden vid Långe Jans fyr på södra Öland. Att se sträcken norrut av fåglar på väg till sommarboendet på våren, eller sträcken söderut då vinterboendet hägrar. Sjöfåglar som är vana att flyga över bistra vågtoppar är kanske inte så dramatiskt, men det är läckert när de kommer i stora flockar och det är en stor utmaning att kunna se vad för art det är som sträcker. Det kräver all min koncentration och timmarna flyger lätt iväg!

Att sen sitta och fika medan träd och buskar runt omkring fullkomligt kokar av småfåglar som samlas för att antigen flyga ut över havet eller vidare till häckningsplatserna, är helt magiskt. I höstas var min första riktiga höstskådarvecka på Öland och det fullkomligt drösade av kungsfåglar i träden och runt fötterna, liksom rödhakar likt den på bilden till höger ovan. Att se dessa små kasta sig ut ofta i motvind, över havet är otroligt. De drivs av en inre kraft som nog bara de som flytt från krig och förödelse kan begripa.

Skådning är en hobby som kan idkas året runt, även om våren och hösten är mest intensiva. Sedan ett antal år tillbaka har jag bostad med en liten trädgård och bygger bit för bit upp trädgården för att locka fåglar och öka biologiska mångfalden. Min vintermatning pågår från oktober och långt in på våren.

Hemmalokalen är Hemmesta sjöäng, en restaurerad våtmark som invigdes 2014. Området lockar varje år flera nya arter och det är kul att ha en fin fågellokal nära så det går att ta sig ut ofta. Självklart är jag engagerad i Värmdö Fågelklubb och medansvarig för remisser avseende naturvård och planärenden. Jag är även medlem i Birdlife Sverige.

Under 2017 uppdaterade jag min utrustning och köpte en handkikare Swarovski EL 8×32 och en tubkikare KOWA TSN 883 25-60xW.